Jag har tänkt på en grej (typ hur ofta händer det?!)
När jag först bedtämde mig för tusonde gången till att gå ner i vikt på allvar så var det för att må bättre, för att passa in. Liksom känna att jag hörde till kompisarna i skolan. Nu har jag gått ungefär 10-13 kg och det är inte bara andra som märkt skillnad utan jag med. Jag har skrivit det förrut, jag känner mig mer energifylld och gladare och piggare. Men jag har upptäckt en sak på vägen. Jag kommer aldrig att passa in. Så länge jag är mig själv och gör som jag vill och säger vad jag vill (även om det ibland kan vara drygt eller opassande) så kommer jag aldrig att passa in. Men det gör mig inget längre. Hur kul skulle de va om jag en dag vaknade upp och var normal och passade in? Så att vara mig själv ska jag fortsätta vara och de som lär känna mig får antingen ta mig som jag är eller inte alls.
Men nu bor jag ju i en liten håla där folk lär sig att hata personer som är annorlunda ganska fort så det är tur jag har mina underbara vänner som kan acceptera mig och älska mig för den jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar